Red Horses Little Bighornteckningar
Red Horse var en respekterad minneconjouhövding som kapitulerade med sitt band vid Cheyenne Riveragenturen 1877. Där förklarade Red Horse att han var trött på att ständigt vara på sin vakt efter soldater. Hans önskan nu var att ge trygghet åt sin familj så att den inte längre behövde vara orolig över att bli attackerad av arméns soldater. Vid agenturen fick Red Horse naturligtvis en mängd nyfikna frågor om Custerstriden. Han började då berätta sin egen version av striden.
Red Horse fotograferad av David F. Barry 1881
Fem år senare år 1881 förmedlade den då 46-årige Red Horse en detaljerad redogörelse om striden vid Little Bighorn till arméläkaren Charles McCheseney. Red Horse var egentligen ovillig att berätta om striden, men av artighetsskäl berättade han återigen hur han själv hade upplevt den. För att ytterligare förstärka sin berättelse, överlämnade Red Horse 41 teckningar till läkaren. Dessa teckningar ger en livlig och skakande redogörelse om striden, som den upplevdes för en av deltagarna på den segrande sidan.
Red Horse teckningar är utförda i tusch och färgkritor på brunt manilapapper. De skildrar mycket detaljerat och verklighetstroget stridens alla olika skeenden. Red Horse bilder är storslagna. De visar hela stridsscener, indianernas lägerplats vid floden, de annalkande soldaterna, indianernas motattacker, indianer som lämnar stridsplatsen med plunder samt stupade soldater och indianer. Idag ligger teckningarna i förvar i National Anthropological Archives, Smithsonian Institution i den amerikanska huvudstaden Washington D.C.
Red Horse berättelse om striden vid Little Bighorn från 1881, ingår i en skrift, "Picture-Writing of the American Indians", som är författad av Garrick Mallery, och som publicerades tolv år senare i The Tenth Annual Report of the Bureau of Ethnology, Washington D. C.
Här nedan följer Red Horse skildring av striden vid Little Bighorn från 1881, i en fri översättning. Texten är även illustrerad med fyra av hövdingens teckningar.
”För fem år sedan tog jag och några andra siouxer ner våra tipier och flyttade från Cheyenne River till Rosebud River, där vi slog läger några dagar. Sedan reste vi vidare till det stora siouxlägret vid Little Bighorn River. Jag var rådshövding i rådstältet. Min tipi stod upprest i mitten av lägret. Vid dagen för attacken var jag och några kvinnor en bit bort från lägret och grävde efter kålrötter. Plötsligt gjorde en av kvinnorna mig uppmärksammad på ett dammoln lite längre bort. Strax därefter såg jag soldater som attackerade lägret. Vi sprang tillbaka till lägret. När jag kom dit bad en person mig att skynda till rådstältet. Soldaternas attack var så plötslig att vi inte hann diskutera. När vi gick ut från rådstältet gav vi order i alla riktningar. Vi sade till krigarna att sitta upp på sina hästar och beväpna sig med sina gevär och bekämpa soldaterna. Vi bad kvinnor och barn att lämna lägret.
Bland soldaterna fanns det en officer som red på en häst med vita ben. [Denne officer var troligen kapten Thomas French, som tillhörde kompani M, och som stred i dal- och höjdstriderna]. Siouxerna har under lång tid krigat mot många modiga män, men denne officer var den modigaste av dem alla. Jag vet inte om han var general Custer. Många siouxer som har talat med mig säger att det var Custer. Jag såg denne officer flera gånger under striden, men jag såg inte hans döda kropp. Det har berättats för mig att han dödades av en santeeindian, som även tog hans häst. Denne officer bar ett vidbrättat hat och en jacka av hjortskinn. Han räddade livet på många soldater genom att täcka deras reträtt med sin häst. Siouxerna säger att denne officer var den allra modigaste man de någonsin har krigat mot. Jag såg två officerare som liknade varandra, båda hade långt blont hår.
Renos soldater attackerar hunkpapasiouxernas läger
När striden började hade en sioux just startat mot Red Cloud-agenturen, men han kom inte långt bort från lägret innan han såg ett stort dammoln och återvände hem för att berätta att en stor bisonhjord närmade sig lägret.
Det var en varm dag. Inom kort attackerade soldaterna lägret. (Major Marcus A. Renos attack). Soldaterna kom samma väg som indianerna hade gjort, de korsade Little Bighorn River på samma ställe som indianerna och attackerade hunkpapsiouxernas tipiläger som låg längst upp på floden. Kvinnor och barn sprang ner för floden en liten bit till en ravin. Soldaterna satte eld på tipierna. [Detta är en felaktig iakttagelse från Red Horse sida. Renos soldater lyckades aldrig komma i närheten av hunkpapalägret, utan tvingades istället att bilda en stridslinje några hundra meter framför de närmsta tipierna. Kanske syftar Red Horse på att soldaternas första skottsalva mot lägret träffade högt upp på tipistängerna]. Nu attackerade alla krigare soldaterna och drev bort dem över Little Bighorn River, vars starka strömmar orsakade att många soldater drunknade. En sioux meddelade att en annan grupp av soldater hade tagit alla kvinnor och barn till fånga. Hans ord spreds som en virvelvind bland oss, och alla siouxer som hörde det lämnade soldaterna på höjden och skyndade sig för att istället rädda kvinnor och barn.
Den första gruppen av soldater [Renos män] befann sig på en höjd medan en annan sorts soldater [Custers fem kompanier] befann sig på en jämn slätt. Siouxerna trodde att soldaterna på höjden skulle anfalla dem i ryggen, men när de inte gjorde det trodde siouxerna att de hade gjort slut på sin ammunition. När vi hade dödat den andra gruppen av soldater återvände vi till höjden för att döda alla soldater där. Siouxerna bevakade soldaterna på höjden tills en sioux berättade att soldater som gick till fots [infanteri] fanns i närheten. Dessa soldater räddade livet på soldaterna på höjden. Siouxer kan inte strida mot soldater som promenerar, de är rädda för dem. Så siouxerna lämnade området kvickt.
Soldaternas attack kom ungefär mitt på dagen. Soldaterna delade på sig, en grupp [Reno] attackerade rakt mot lägret. När dessa soldater drevs över floden, attackerade siouxerna den andra gruppen av soldater [Custer] och gjorde dem förvirrade; dessa soldater blev tokiga, många slängde iväg sina gevär och höjde sina armar i luften och bad oss att visa barmhärtighet och ta dem till fånga. Siouxerna tog inga fångar utan dödade alla, ingen lämnades i livet, inte ens i några få minuter. Dessa soldater avlossade knappt sina gevär. Jag tog ett gevär och två ammunitionsbälten från två döda soldater, från det ena bältet saknades en patron och från det andra fem.
Siouxerna tog gevär och patroner från de döda soldaterna och återvände till höjden där den första gruppen av soldater [Reno] befann sig, de omringade och bekämpade dem med gevär och kulor som de hade tagit från döda soldater. Om inte soldaterna hade delat upp sig i två grupper tror jag att de hade dödat många siouxer. Den andra gruppen av soldater [Custer] som siouxerna dödade utförde fem modiga slag. När siouxerna till slut red rakt in bland dem och splittrade upp dem stred de man mot man.
En grupp soldater befann sig vid sidan om siouxerna. När de anföll, drog siouxerna sig tillbaka, så att siouxer och soldater stod öga mot öga mot varandra. När siouxerna sedan fattade mod attackerade de soldaterna. Efter en kort stund hade siouxerna splittrat upp och omringat soldaterna. Jag kunde se officerarna rida framför sina soldater och höra dem skrika. Nu dödade siouxerna många. Soldaterna dödade 136 siouxer och sårade 160 siouxer. Siouxerna dödade alla soldater i ravinen".