Tecknaren Howling Wolf

Sydcheyennen Howling Wolfs konstnärskap är unik eftersom den spänner över tre tidsperioder. Howling Wolf utförde flera teckningar som en fri krigare innan han tvingades in i reservat. När han greps av militären 1875 och skickades till Fort Marion som krigsfånge fortsatte han med sitt tecknande, om än i en helt annan form. Efter tre år av fångenskap i Florida återvände han till reservatet i Oklahoma. Där tog han upp tecknandet igen vilket han tillsammans med Squint Eyes var ensam om. Alla de andra indianfångarna slutade att teckna när de blev frisläppta.

Fas 1, Howling Wolfs teckningar fram till 1875

Howling Wolf föddes 1849 och växte upp under en orolig tid då cheyennernas sammanhållning ställdes på svåra prov både internt och externt. Stammen var uppdelad i tio band. Under vintrarna var banden uppdelade i mindre familjegrupper för att till sommaren återigen komma tillsammans vid gemensamma buffeljakter och religiösa ceremonier. Cheyennerna leddes av ett stamråd som träffades under sommaren för att ta beslut i olika frågor som rörde hela stammen. Rådet bestod av fyrtio fredshövdingar, fyra från varje band. Dessa bandhövdingar befann sig vanligtvis i en ålder då de inte längre förväntades att gå ut i strid. De resterande fyra hövdingarna var äldre erfarna kloka män, som hade viktiga funktioner att fylla vid stammens religiösa ceremonier. Hövdingarna valdes för en period på tio år. Förutom de Fyrtiofyras råd fanns det en religiös överhövding.

De flesta cheyennemän var medlemmar i något av stammens sex krigarsällskap. Varje sällskap hade fyra ledare som valdes vart tionde år. Sällskapen var underställda de Fyrtiofyras råd och hade en polisiär funktion. De såg till att rådets beslut efterlevdes och agerade som poliser vid stora lägerflyttningar, buffeljakter och religiösa sammankomster.

Det största hotet mot cheyennerna var vita nybyggare som inkräktade på deras jaktmarker. Fredshövdingarna var naturligtvis för en fredlig lösning på denna konflikt. Medan en militär fraktion, som leddes av hundkrigarna och unga krigare ansåg att de vita skulle köras bort med våld. De nonchalerade fredshövdingarnas strävan att förhandla med de amerikanska myndigheterna och försökte med alla till buds stående medel att motarbeta dem. De värjde sig inte ens för att hota fredshövdingar, vilket Black Kettle fick erfara. Att hundkrigarna trotsade fredshövdingarna var inte ett normalt beteende utan visar hur allvarligt de vitas hot var mot stammens existens.

Howling Wolfs far hette Eagle Head eller Minimic och hans familj tillhörde Black Kettles band. Black Kettle förespråkade fred och Eagle Head gav honom sitt stöd och agerade som medlare mellan Black Kettles fredsgrupp och hundkrigarsällskapets krigsivrare. När omval av de Fyrtiofyras råd ägde rum 1864, var Eagle Head en av ledarna för bågsträngssällskapet. 

Eagle Head och Howling Wolf, far och son fotograferade i Fort Marion 1877

Troligen befann sig Eagle Heads familj i Black Kettles läger vid Sand Creek i november 1864 när det anfölls av Chivingtons soldater. Eagle Head fortsatte att förespråka fred efter Black Kettles död 1868. Han var en av få cheyennehövdingar som förde sitt folk till reservatet i Oklahoma. Där kämpade han hårt med att förhindra att unga krigare utförde krigsräder mot vita nybyggare. 1873 hade Eagle Head valts till fredshövding men trots det bytte han sida under det så kallade Red Riverkriget 1874 och hade då gått över på krigsivrarnas sida. Han deltog i Adobe Walls-striden i juni 1874. Våren 1875 kapitulerade slutligen Eagle Head, tillsammans med alla sydliga cheyenner. Eagle Head var då en av de första cheyenner som pekades ut som krigsförbrytare.

Howling Wolf, Fight with General Sully in 1868, 7th Cavy Near the Present Camp Supply. Blyerts, tusch, akvarell och kritor på papper. Sidan 62 i Oberlin Ledger. Allen Memorial Art Museum, Oberlin College.

Howling Wolf fick en traditionell uppfostran. Vilket bland annat innebar att han fick lära sig att jaga och bli en modig krigare. Han blev medlem i bågsträngssällskapet som även hans far tillhörde. Vid tolv års ålder, 1861, deltog han i sin första krigsräd. Troligen följde han med som ”uppassare” för att se och lära, vilket var vanligt för unga pojkar. Eftersom han inte var gift och hade flyttat till ett annat band, är det troligt att han upplevde Sand Creek massakern 1864. 

Howling Wolf, Fight near Fort Wallace. Blyerts, tusch, akvarell och kritor på papper. Sidan 42 i Oberlin Ledger. Allen Memorial Art Museum, Oberlin College.

Tre år senare deltog Howling Wolf i en attack mot ett vagnståg vid Fort Dodge. I striden erövrade han sin första coup med en sabel. Dagen efter deltog Howling Wolf i ytterligare en attack mot ett vagnståg i Kansas vid Cimarron Crossing vid Arkansasfloden. Gruppen bestod av 75 krigare under ledning av Lame Bull. Howling Wolf sårades under denna räd, när han försökte stjäla vagnstågets ledarhäst. När striden vid Washita ägde rum ett år senare, var Howling Wolf således en aktiv krigare. Men det är inte känt om han befann sig i Black Kettles läger vid Washitafloden, när det attackerades av Custer i november 1868. Fyra månader senare erövrade Howling Wolf sin andra coup i närheten av Fort Larned.

Trots att uppgifter om Howling Wolfs krigsbragder är få, deltog han troligen i flera liknande skärmytslingar, både mot indianer och vita. Liksom sin far, kapitulerade Howling Wolf 1875 och var en av 33 cheyenner som transporterades som krigsfångar till Fort Marion i Florida. 

Guthries anteckningsbok

36 teckningar som är utförda av sydliga cheyenner finns i en liten linjerad anteckningsbok med måtten 14 x 18 centimeter. Den döptes till Guthries Drawing Book efter ägaren. Forskning visar att flera olika cheyenner har bidragit med fina teckningar i boken och att de är utförda från 1874 till början på 1875. En av konstnärerna är Howling Wolf. De flesta av motiven är relaterad till strider. I slutet på 1970-talet dök anteckningsboken upp på marknaden och ett välrenommerat galleri i Santa Fe sålde då varje enskild teckningsark till konstsamlare.

Howling Wolf attackerar två soldater. Blyerts och akvarell på linjerat papper, 14 X 18 centimeter, 1874–1875.

Howling Wolf räknar coup på en vit man. Blyerts och akvarell på linjerat papper, 14 X 18 centimeter, 1874–1875.

Självporträtt. Blyerts, tusch och akvarell, 14×18 centimeter, 1874–1875

Buffeljakt. Blyerts, tusch och akvarell, 14X18 centimeter, 1874–1875

Allen Memorial Art Museum, som tillhör Oberlin College i Ohio, har i sin samling 57 anonyma ledgerteckningar. När teckningarna kom till museet 1904, hade de separerats från bindningen. Av bokens 120 sidor saknas 16. Genom att tolka varje krigares namnbildskrift, detaljer i kläder och utrustningar samt enskilda händelser, har man konstaterat att teckningarna är utförda av sydcheyenner under åren 1864 och 1874. De flesta av motiven domineras av enskilda krigares bragder och är så skickligt utförda att de med säkerhet kan tillägnas Howling Wolf. Stridsscenerna är enkla i komposition vilket avslöjar att de troligen är utförda före reservatstiden. 48 teckningar är signerade med konstnärernas namnbilder och 23 av dem bär Howling Wolfs typiska namnbild.

Teckningarna i Oberlin College i Ohio

Howling Wolf attackerar en fiende. Blyerts, tusch, akvarell och kritor på papper. Sidan 6 i Oberlin Ledger. Allen Memorial Art Museum, Oberlin College.

Boken hade kommit i Ben Clarks ägo cirka 1880. Ben Clark livnärde sig som spejare åt armén och var gift med en cheyennekvinna. Han deltog i flera kampanjer mot indianerna under olika generaler som Sully, Custer, Sheridan, Miles och Crook. Clark var god vän till Richard Pratt och följde med honom till Fort Marion i Florida. Flera teckningar bär Ben Clarks handskrivna kommentarer, som förklarar vad teckningarna föreställer.

Sidorna i boken är linjerade och numrerade och har måtten 20 x 30 cm. Teckningarna är utförda på det horisontella planet. Eftersom tusch blöder igenom papper är teckningarna utförda på varannan sida. Vilket var ett vanligt grepp inom konstformen. Howling Wolf har använt en mängd olika medier, blyertspenna, färgpennor, kritor, tusch, tusch utspädd med vatten och vattenfärger.

Howling Wolf räknar coup på en pawneeindian. Blyerts, tusch, akvarell och kritor på papper. Sidan 20 i Oberlin Ledger. Allen Memorial Art Museum, Oberlin College.

Figurernas konturer är tecknade i tusch utan några hjälplinjer i blyerts med stor skicklighet. Med precisa linjer har Howling Wolf tecknat klädesplagg och utrustningar som till exempel benbröstplattor, lansar och sköldar med fjädrar. Blandningen av färgmedier har gjort det möjligt för Howling Wolf att skapa obegränsade effekter. Färgpennor och kritor ger mörka täckande färger. Med vattenfärger kunde han skapa tunna och svaga nyanser. Och genom att lägga på tjocka lager av färg har han bland annat fått fram strukturer på klädesplagg. Howling Wolf ritar cheyennernas traditionella fiender på ett konventionellt sätt, så att de är lätta att känna igen på deras klädsel och utrustningar. Uteindianer är klädda i skinnskjortor med fransar. Pawnee- och osagefiender skildras med rakade huvuden och mockasiner med höga skaft. Teckningarnas krigiska motiv berättar på ett realistiskt sätt om fiendens öden, med blod som sprutar. Ett grepp som saknas helt i Floridakonsten.

De flesta teckningarna i Oberlinboken tar upp traditionella ämnen, som stridsscener eller häststölder. Dessa teckningar är utförda i gammal hederlig stil. I arton teckningar har Howling Wolf avbildat sig själv, när han möter olika fiender. Det är strider då han modigt attackerar ett månghövdat motstånd. Eller då han ensam utmanar en fiende. I en del teckningar har han skildrat sig själv som en ung och oerfaren krigare. Då avbildar han sig själv utan sköld eller fjäderbonad tillsammans med krigare som bär utrustningar som visar att de är erfarna krigsledare.

Howling Wolf, at the Sand Creek Massacre. Blyerts, tusch, akvarell och kritor på papper. Sidan 4 i Oberlin Ledger. Allen Memorial Art Museum, Oberlin College.

I en ovanlig serie teckningar ur Oberlinboken har Howling Wolf skildrat händelser i cheyennernas historia med stor trovärdighet. Den tidigaste historieteckningen är rubricerad av Ben Clark som ”At the Sand Creek Massacre”. Troligen befann sig Eagle Head och hans son tillsammans med femhundra cheyenner i lägret vid Sand Creek, som attackerades på morgonen den 29 november 1864, av en 700 man stark Coloradomilis. Howling Wolf var ungefär 15 år när händelsen ägde rum och hade ännu inte utmärkt sig i strid. Howling Wolf har på ett korrekt sätt avbildat sig själv utan fjäderbonad och sköld. Teckningen visar Howling Wolf iklädd hat, ridande i full galopp och skjutande mot fienden som befinner sig i papprets vänstra marginal. Tre kamrater rider framför Howling Wolf och vänder sig om mot honom och öppnar eld mot en förmodad grupp av fiender på papprets högra sida. Hans kamrater bär på var sin sköld men i övrigt är de inte uppklädda för strid. Lägret attackerades tidigt på morgonen, så krigarna hade inte tid att klä på sig ordentligt innan de försökte försvara lägrets invånare.

Howling Wolfs första coup. Blyerts, tusch, akvarell och kritor på papper. Sidan 100 i Oberlin Ledger. Allen Memorial Art Museum, Oberlin College.

I en annan historieteckning beskriver Howling Wolf hur han erövrar sin första coup. I maj månad 1867 deltog Howling Wolf i en räd som leddes av Lame Bull mot ett vagnståg söder om Fort Dodge i södra Kansas. Howling Wolf skildrar hur han under kraftig moteld och endast beväpnad med en sabel rider fram till en vit man och vidrör honom med sabeln. Howling Wolf har tecknat tre vagnar som dras av var sitt hästpar.

Howling Wolf. Blyerts, tusch, akvarell och kritor på papper. Sidan 26 i Oberlin Ledger. Allen Memorial Art Museum, Oberlin College.

Dagen efter, attackerade samma krigarskara ytterligare ett vagnståg. Den här gången vid Cimarron Crossing vid Arkansasfloden strax väster om Fort Dodge. Under attacken rider Howling Wolf fram till den främre vagnen, som dras av två mulor. Howling Wolf träffas av en kula strax ovanför knät. Även hans häst skottskadas. När Howling Wolf skildrar händelsen i en teckning har han valt att inte ta med vagnarna. I stället har han koncentrerat sig på att teckna ett detaljerat självporträtt i helfigur. Han har varit angelägen om att illustrera hur blodet rinner från såret. Howling Wolf står framför sin skottskadade häst och riktar sin pistol mot fienden, som är tecknade längs papprets vänstra marginal. Eftersom dessa två attacker var planerade och risken att bli dödad var stor, är krigarna klädda i sina finaste kläder. Howling Wolf är klädd i en gul skjorta med silverarmband och tygleggings, som han har färglagt i grönt och gult. Över bröstet hänger en magnifik benbröstplatta med ett tillhörande pectoralsmycke i nysilver, troligen av spanskt ursprung. Från håret hänger och ett hårband (hair plate), som består av en serie runda tillplattade metallskivor i nysilver eller mässing uppträda på ett läderband.

Fas 2, Fort Marionteckningar, 1876–1878

Besvikna över regeringens brutna löften och buffeljägarnas hänsynslösa slakt på buffeln fick indianerna på den södra prärien att explodera i the Red River War (1874–1875). Unga män från cheyenne-, arapaho-, comanche och kiowastammarna startade ett uppror i ett sista desperat försökt att förhindra ett trist liv i reservat. Ett år senare var indianerna besegrade av den amerikanska armén. Därefter samlade armén ihop 73 indianer som de skickade till ett gammalt spanskt fort i Florida. Stämplade som krigsfångar skulle de nu få avtjäna sina straff på den amerikanska östkusten. Bland fångarna fanns det 33 sydcheyenner och några av dem började nu fördriva tiden med att teckna.

Massvis av teckningar som cheyennekrigare från den södra prärien producerade under deras fängelsevistelse i Fort Marion finns bevarade till dags datum. De finns i museers- och myndigheters samlingar, samt hos privata samlare och kommersiella gallerier. Några av dessa sydcheyenner var Soaring Eagle, Chief Eagle, Making Medicine, Squint Eyes, Little Chief, Big Nose och Howling Wolf. Bland dessa tecknare stod Howling Wolf ut som unik då hans teckningar överglänser de andras teckningar i fråga om komposition, teknik och färger. Howling Wolf befann sig i rätt ålder när han anlände till Florida. Han var redan en etablerad krigare och hade utvecklad sin konstnärstalang innan han kom till Florida. 

I dag finns det 69 teckningar bevarade som Howling Wolf med säkerhet producerade under hans vistelse i Florida mellan åren 1875–1878. Alla teckningar utom en är utförda i sex olika ritblock som finns bevarade på bibliotek, museer och olika universitetet. Howling Wolfs första teckningar är daterade till september 1876, alltså 16 månader efter hans ankomst till Fort Marion. 

En teckning som skildrar en buffeljakt ger prov på hur Howling Wolf har komponerat teckningen på gammal hederligt sätt. Den föreställer en ensam ryttare som jagar en buffel. Ryttaren har Howling Wolf placerat på papprets högra sida och buffeln på den vänstra sidan. Både häst och buffel är tecknade med utsträckta ben, för att ge sken av rörelse. Vilket ju var ett vedertaget grepp i förreservatsteckningar. Buffeljakter var inte ett traditionellt ämnesval. Men Howling Wolf har anammat en stil som har sina rötter från den traditionella prärieteckningsstilen. Det visar hans tillvägagångssätt att skildra rörelser, figurernas placering på pappret och den enkla kompositionen.

Howling Wolf oktober 1876. Buffalo Hunt. Blyerts, färgkritor och tusch på papper. Western Americana Collections, Beinecke Rare Book and Manuscript Library, Yale University.

Howling Wolfs pennstreck är exakta och gjorda med stadig hand. Konturernas tuschlinjer är utförda på ett elegant och skickligt sätt. Varje detalj i jägarens kläder och vapen är omsorgsfullt ritade och färglagda. Det är som om jägaren har klätt upp sig inför en fest i stället för jakt. Howling Wolf har tecknat buffelns hår med omväxlingsvis hårda och mjuka pennstreck i olika riktningar, vilket är mycket ovanligt inom konstformen. Även det lilla oansenliga streck till mun som Howling Wolf har tecknat, som ger intryck av en barsk jägare med ett beslutsamt ansiktsdrag, saknas i andra konstnärers Fort Marionteckningar.

I en annan teckning med samma tema har Howling Wolf gått till väga på ett helt annat sätt. Teckningen skildrar en jägare och en buffelhjord som befinner sig i ett detaljrikt landskap. I denna jaktscen har Howling Wolf valt att skildra ”lugnet före stormen” i stället för att återge den dramatik av rörelser och förföljande som en buffeljakt innebar. Jägaren har suttit av och fjättrad sin häst vid ett träd. I skydd av ett träd riktar jägaren sitt gevär mot de inget ont anade bufflarna. För att bryta med landskapets monotona bruna och gröna färger, är jägarens kläder och häst färglagda i starka röda och gula färger.

Howling Wolf oktober 1876, Buffalo Hunt. Blyerts, färgkritor och tusch på papper. Western Americana Collections, Beinecke Rare Book and Manuscript Library, Yale University.

Howling Wolf september 1876. Fredsmötet vid Medicine Lodge 1867. Blyerts, färgkritor och tusch på papper. New York state Library, Albany.

I en serie på fyra teckningar visar Howling Wolf prov på att han även är en duktig historieberättare. I dessa teckningar skildrar han olika fredsdelegationers möten med andra indianstammar eller vita. En teckning skildrar ett fredsmöte, som ägde rum vid Medicine Lodge Creek i Kansas 1867, mellan vita och indianer. Teckningarna har sina rötter från traditionellt prärietecknande, men visar även prov på att Howling Wolf har lyckats placera händelser i rätt miljöer med verklighetsanknytning.

Eva Scott

I april 1876 hade Howling Wolfs syn dramatiskt försämrats. En läkare i Saint Augustine försökte bota honom, vilket ledde till att han nästan blev blind på vänster öga. Richard Pratt beslutade sig då för att skicka Howling Wolf till en ögonexpert i Boston, vilket ägde rum i juli 1877. Innan Howling Wolf reste i väg producerade han en serie teckningar i den så kallade Scottboken. En dam vid namn Eva Scott, som var enormt imponerad av Fort Marionmålningarna, besökte Howling Wolf och kiowaern Zotom och bad dem att teckna i var sin bok som hon försåg dem med. Trots att Eva Scott kom med förslag till vad konstnärerna skulle teckna, valde Howling Wolf att teckna egna motiv.

His autograph. Minimic-father of Howling Wolf. Howling Wolf when a boy with his mother Hohanowivah. Familjeporträtt, blyerts, färgkritor och tusch på papper.

Teckningarna i Scottboken är enkla i komposition. De innehåller färre figurer, jämfört med Albany- och Yaleteckningarna. Kanske med anledning av Howling Wolfs synskada, är Scottbokens teckningar förenklade, utan några detaljer. Howling Wolf skildrar med enkla medel en hel rad olika aktiviteter och porträtt från prärien. En teckning visar en soldanshydda med krigare i förgrunden som står uppställda på rad bakom ett solskydd. Scotteckningarna är inte lika ambitiöst färglagda som hans tidigare Fort Marionverk. Liksom i Albany- och Yaleteckningarna har Howling Wolf blandat traditionell ledgerteckning med nya idéer. På Scottbokens första sida har Howling Wolf ritat ett självporträtt i helfigur, iklädd full präriemundering med en amerikansk flagga i handen. Bredvid honom har han ritat sin namnbild, en varg som ylar. Nedanför självporträttet har han skrivit sitt namn på engelska.

Howling Wolf in Indian Costume. Howling Wolfs namnbild som föreställer en sittande varg som ylar. Blyerts, färgkritor och tusch på papper.

Förutom alla dessa teckningar, som Howling Wolf med säkerhet har producerat, finns det åtta teckningar i Field museets samlingar som Howling Wolf och Soaring Eagle har producerat tillsammans. Det var vanlig att krigare delade på ett anteckningsblock, likaväl som att flera krigare målade på samma buffelhud. Av dessa 8 målningar står troligen Howling Wolf för tre.

Fas 3, Reservatsteckningarna 1878–1880

Cheyenne- och arapahoreservatet som Howling Wolf återvände till i april 1878 hade kommit till genom Medicine Lodgeavtalet 1867. Fjorton cheyennehövdingar och krigsledare skrev på avtalet. Cheyennerna gick med på att ge upp allt land de tidigare gjorde anspråk på, förutom ett nytt reserverat landområde i Oklahoma. Indianerna lovade att alla fientliga handlingar mot amerikanska egendomar och medborgare skulle upphöra. Förenta staterna lovade att betala ut en halv miljon dollar i kontanter till cheyennerna och förse dem med kläder och mat i 25 år. Myndigheterna skulle även stå till tjänst med läkare, smeder och skollärare.

Cheyennernas situation i reservatet var svår. Förutom känslan av förnedring över att tvingas vara inlåsta i ett reservat kunde Förenta staternas regering inte leva upp till avtalets löften om mat vilket ledde till att svält och sjukdomar härjade bland cheyennerna. Buffeln var i det närmaste utrotad och trots att cheyennerna fick lov att jaga utanför reservatets gränser gav det inte mycket. Cheyennernas sista gemensamma buffeljakt genomfördes vintern 1877–78. Myndigheternas försök att skola om krigarna till jordbrukare misslyckades totalt. För en stolt cheyennekrigare var det bara kvinnor och vita män som ägnade sig åt jordbruk och därför var det väldigt få krigare som försökte sig på jordbruk. Cheyennernas första agent, kväkaren John D. Miles, försökte engagera krigarna i en transportfirma. Hans idé var att cheyenner skulle frakta varor från Wichita i Kansas till reservatets huvudort i Darlington. Men även detta initiativ misslyckades, då indianerna inte fick tillräckligt många uppdrag.

När Howling Wolf återvände till reservatet var han uppskattningsvis 30 år gammal. Traditionellt befann han sig i en ålder då han skulle ha varit en etablerad krigare och erkänd ledare bland sitt folk. Han hade troligen vandrat i sin fars fotsteg som ledare för ett krigarsällskap och slutligen avancera till att bli fredshövding. Denna naturliga utveckling spolierades av hans tre år i fångenskap i Florida. Med sig till reservatet hade Howling Wolf sin far. Han försökte leva upp till regeringens ideal och gå ”den vite mannens väg” genom att börja odla. Både Howling Wolf och hans far Eagle Head hade blivit så kallade progressiva indianer. De uppmanade andra indianer att leva som vita och luta sig på kristna värderingar. Howling Wolf tog olika ströarbeten som fanns tillgängliga i reservatet. Han arbetade som assistent i reservatets skola och inom reservatspolisen. Han prövade även på jordbruk och köpte en vagn för att ge sig in i transportbranschen. För att visa att hans familj var vänligt sinnade till den vite mannen övergav de traditionella indianska klädesplagg, bar håret kortklippt och klädde sig som vita. Kanske var det Howling Wolfs far som ledde familjen in i den vite mannens värld. För när hans far gick bort den 16 maj 1882 övergav Howling Wolf den nya livsstil han hade anammat och återvände till sin traditionella indianska livsföring.

”The Bourke Drawings”

I dag finns det tolv teckningar bevarade som Howling Wolf producerade under hans tre första år i reservatet, 1878–1880. Teckningarna är utförda i ett ritblock av en typ som Pratt försåg sina fångar med i Florida. Troligen har Howling Wolf tagit med sig ett ritblock från Fort Marion till reservatet. Flera av målningarna påminner mycket om Fort Marionmålningarna, medan andra är unika jämfört med både Fort Marionmålningar och ledgermålningar i allmänhet. Liksom Oberlinteckningarna kom dessa tolv teckningar i arméspejaren Ben Clarks ägo. Clark skänkte ritblocket till löjtnant John Gregory Bourke, som var en hängiven samlare av indianföremål. I dag finns den i Joslyn Art Museums samlingar och kallas för ”The Bourke Drawings”.

Att teckningarna är så olika Fort Marionmålningarna beror huvudsakligen på att Howling Wolf har ritat figurernas konturer i tusch och färglagt teckningarna med vattenfärger och gouache, en vattenbaserad färg med täckande egenskaper. Trots att en del av Howling Wolfs Fort Marionteckningar är utförda i tusch och vattenfärger färglade han de flesta teckningarna med färgkritor. De klara och intensiva färger som färgkritorna gav Fort Marionmålningarna saknas i Bourkemålningarna. Howling Wolf har ritat konturerna med grova tuschlinjer och färglagt med vattenfärger med ett kletigt och suddigt resultat.

Teckning 1. Howling Wolf may 1878–maj 1881. Tusch och akvarell på papper. Joslyn Art Museum

Av tolv teckningar skildrar tio olika lägermotiv, vardagshändelser eller danser. Inga teckningar skildrar direkta stridsscener, även om en teckning (12) skildrar en grupp krigare med Roman Nose i spetsen som i triumf återvänder till deras läger, och att en annan skildrar en skalpdans.

Teckning12. Howling Wolf may 1878–maj 1881. Tusch och akvarell på papper. Joslyn Art Museum

Teckning 2. Howling Wolf may 1878–maj 1881. Tusch och akvarell på papper. Joslyn Art Museum

I några Bourkemålningar, skildrar Howling Wolf återigen cheyennernas historia. Den inledande teckningen (1) beskriver cheyennernas första möte med den vite mannen. Den andra teckningen (2) skildrar en viktig fredsförhandling som ägde rum mellan cheyenner och arapahoer och deras tidigare fiender kiowaer, comancher och kiowa-apacher sommaren 1840. Teckningen visar hur en cheyenneledare hälsar på en ledare från en annan stam. Människorna från de två stammarna har slagit upp sina tipier i närheten av mötesplatsen. Nyfiket betraktar de på avstånd när det historiska handslaget äger rum. I målningens bakgrund flyter en flod, med träd som växer längs dess stränder. Det intressanta med teckningen är att Howling Wolf har ritat deltagarnas namnbilder, bland annat den fruktade kiowakrigaren Sitting Bears namnbild. Mötet ägde rum vid Arkansasfloden, som cheyennerna kallade för Flint Arrowpointriver. Howling Wolf har ritat ett streck som går från floden upp i luften och slutar vid en ritad pil. Att Howling Wolf har namngivit en geografisk plats med hjälp av en namnbildsymbol är unikt, det förekommer inte i någon annan teckning som han har målat. Lite längre fram i ritblocket har Howling Wolf målat en scen (8) som visar hur cheyennerna tar upp en uråldrig sed, genom att odla majs och squash.

Teckning 8. Howling Wolf may 1878–maj 1881. Tusch och akvarell på papper. Joslyn Art Museum

Det är möjligt att Howling Wolf och andra krigare producerade flera teckningar i reservatet än de som är kända idag. Howling Wolfs samtliga teckningar är utförda under en tioårsperiod. Idag vet vi att endast Howling Wolf och Squint Eyes fortsatte att teckna när de hade återvänt till reservatlivet. Howling Wolf tecknade under tre år, därefter upphörde hans konstutövande. Den deprimerande stämningen som rådde i reservatet och avsaknandet av nyfikna turister, god tillgång på teckningsmaterial, gott om tid och Pratts uppmuntrande ord saknades i reservatet och var nog en anledning till att Howling Wolf slutade med sitt konstutövande. Det var bara unga aktiva krigare som tecknade under vistelsen i Fort Marion, äldre män som inte längre förväntades dra ut i strid gjorde det inte. Även åldersfaktorn kan ha varit en bidragande orsak till att Howling Wolf, som var i trettioårsåldern, slutade teckna.

Howling Wolf brottades med personliga problem i reservatet och försökte etablera sig själv som ledare för sitt folk med strävan att leda dem in i den vite mannens värld. Efter sin fars död blev Howling Wolf en traditionell konservativ ledare, som kämpade för cheyennernas rättigheter mot myndigheterna. Slutligen 1892, delades individuella jordlotter ut till varje familjemedlem, reservatsgränserna försvann och överbliven mark såldes till vita. Howling Wolf och andra ledare såg oroligt på hur spänningar mellan cheyenner och vita bosättare ökade när bägge sidor anklagade varandra för boskaps- och häststölder. 

Resten av sitt liv tillbringade Howling Wolf i lugn och ro på sin jordplätt. De erfarenheter Howling Wolf hade skaffat sig på östkusten löste inte hans problem i reservatet. I slutet av sitt liv var han återigen tvungen att återvända till den vite mannens värld för att försörja sig. Howling Wolf avled i en bilolycka 1927 när han var på väg hem från en Wild West Show i Houston, där han för pengar dansade inför turister fyra dagar i veckan

KÄLLOR:

Joyce M. Szabo (1994), Howling Wolf and the History of Ledger Art. Albuquerque, University of New Mexico Press.

Herman J. Viola (1998), Warrior Artists, Historic Cheyenne and Kiowa Indian Ledger Art, drawn by Making Medicine and Zotom. Washington D. C. National Geographic Society.

Jean Afton, David Fridtjof Halaas, Andrew E. Masich, Richard N. Ellis (1997), Cheyenne Dog Soldiers, a Ledgerbook History of Coups and Combats. Denver, Colorado Historical Society.

Ronald McCoy (1997), Kiowa Memories, images from Indian Territory, 1880. Santa Fe, New Mexico, Morning Star Gallery