Konstnären Sitting Bull
Målning i olja på duk av Caroline Weldon 1889-1890, målningen är beskuren
Alla siouxkrigare strävade efter att äga fyra karaktärsdrag, mod, mental styrka, generositet och visdom. Mod ansågs vara den egenskap som var enklast att erhålla. Det gjorde man lättats på slagfältet. Att visa sitt mod i strid var viktigare än att segra. Att ständigt utmana döden i strid var så betydelsefullt för siouxkrigarna att det fanns vissa fastställda regler för hur de skulle uppträda i strid. Att rida fram till en fiende och stöta till honom med endast handen eller ett föremål ansågs vara den mest fulländade krigshandlingen och kallades för att man räknade ”Coup” på sin motståndare. Sitting Bull erövrade sin första coup när han var blott tretton år.
Det var också viktigt för krigarna att berätta om sina krigsbragder till de övriga i stammen. Ofta passade man på att göra det i samband under en dans eller viktiga ceremonier. Ett annan sätt att offentliggöra sina coups var att beskriva sina krigsbragder i målningar på buffelhudar eller att måla coupsymboler på kläder och vapen. I början på 1860-talet började siouxerna att teckna självbiografiska stridsscener på papper. Denna speciella och unika konststil kallas för Ledger Art eftersom de flesta teckningar är utförda i anteckningsböcker med hårda pärmar. Många kallar denna konstform även för Warrior Art.
Heddericks buffelmantel
I the State Historical Society of North Dakota´s samlingar finns en bisonmantel som är målad av självaste Sitting Bull mellan åren 1877 till 1881. Huden är från en ko och garvad av Sitting Bulls hustrur under familjens exilvistelse i dagens Saskatchewan i Kanada. Bisonmanteln är namngiven efter mannen som Sitting Bull gav den till, handelsmannen Gus M Hedderick. 1945 skänktes bisonhuden till the State Historical Society of North Dakota.
Huvudmotivet är placerat i mitten på buffelmanteln och föreställer en sol med sina strålar. Under solen finns en människofigur i form av en man som bär på en hornförsedd huvudbonad med fjäderhängen. Det är mycket möjligt att Sitting Bull har porträtterat sig själv med krigarsällskapets de starka hjärtanas speciella huvudbonad! Kanske bär han även på en benbröstplatta. Längst nedanför finns en gaffelantilop avmålad med imponerande detaljer.
Ovanför solen ser vi en jaktscen, en man till häst som jagar två bufflar. På vardera sida om solen finns en catlinitpipa med långt skaft som är dekorerad med fjädrar och hästtagel. Vid huvudänden finns två fåglar. På den andra sidan har vi fyra hjortar. På ett av huden ben finns initialerna G H, vilket då står för ägaren Gus Hedderick. Det är mycket möjligt att motiven på bisonhuden är något som Sitting Bull har upplevt i en drömvision.
Vatikanstatens buffelmantel
1885 målade Sitting Bull flera figurer på ytterligare en buffelmantel som var ett beställningsverk av den katolska biskopen Martin Marty. De två hade träffats på våren 1877 då Marty förgäves försökte att förhandla fram ett fredsavtal med Sitting Bull och den amerikanska staten.
Nästa gång Marty träffade på Sitting Bull var i Fort Randall 1882 där hunkpapahövdingen satt som krigsfånge. Marty hade nu blivit vald till den första biskopen över Dakotaterritoriet. Två år senare planerade Marty att fira påsk i Rom. Han bad då Sitting Bull att på en buffelmantel skildra mottagandet av honom vid Frenchmen´s Creek i Kanada i maj 1877. Marty anlände till Rom i april 1885 med buffelmanteln i bagaget. På vägen dit stannade han till i Paris där han då passade på att visa upp manteln. I Paris publicerade man en kort text som beskrev målningarna på manteln. Enligt denna text fanns det tre målade cirklar på manteln. I den yttre cirkeln fanns en stridsscen målad som visade en lansförsedd Sitting Bull då han stjäl hästar från fienden. I nästa cirkel fanns grupper av kvinnor målade som betraktade rådshövdingar som fanns avmålade i den tredje cirkeln.
Huvudmotivet fanns på mantelns mitt. Där var en präst avbildad och till höger om honom en knäböjande Sitting Bull som lämnade över en pipa till honom. En bit bort från huvudmotivet fanns flyende medicinmän och shamaner målade. Anledningen till att de springer är att de var rädda för prästens överlägsna makt.
Tyvärr finns det inget fotografi på Sitting Bulls denna mantel. Troligen finns den inte kvar. Omkring 1928 passade Vatikanen att göra sig av med merparten av sin etnografiska samling under en flytt på grund av renovering. De få föremål som fanns kvar försvann spårlöst när samlingen återvände till sin ursprungliga plats. Orsaken till detta var att föremålen var malätna och svårt ansatta av mögel. Man hade således inte tagit hand om dessa föremål på ett professionellt sätt. Därmed försvann även Sitting Bull´s målade mantel.
Four Horns kopierade teckningar
Under en dans vintern 1870 passade Sitting Bull på att berätta om alla sina 63 coups han som krigare hade erövrat. Någon gång under 1860-talet skapade han 40 självbiografiska teckningar som skildrar hur han stjäl hästar, räknar coup på fienden och dödar vita män.
Den 4 juli 1876 rapporterade montanatidningen Helena Weekly Herald att en stor grupp av indianer hade besegrat George Armstrong Custer´s 7:e kavalleriregemente. Med rubriker i fet stil kunde man läsa; GREAT BATTLE WITH THE INDIANS, Terrific Slaughter, GEN. CUSTAR’S COMMAND ANNIHILATED, CUSTAR KILLED Three Hundred Dead.
Några dagar senare kunde man läsa i The New York Herald att det fanns en serie självbiografiska teckningar som Sitting Bull hade skapat. Tre veckor senare publicerade Harper´s Weekly elva träsnitt på dem. Dessa teckningar är utförda på baksidan av tjänstgöringsblanketter (20 x 25 centimeter) från Förenta staternas 31: a infanteriregemente. Alla teckningar är signerade med en ritad buffeltjur i sittande ställning. Teckningarna var inte utförda av självaste Sitting Bull utan det var hans farbror Four Horns som var den verkliga konstnären.
Sitting Bull hade lämnat över 40 originalteckningar till sin fosterson Jumping Bull för förvaring. Till denna samling av teckningar lade Jumping Bull till 15 av sina egna teckningar. Four Horns lånade dessa 55 teckningar från Jumping Bull och producerade minst två serier av kopior.
I denna Four Horns-teckning räknar Sitting Bull sin allra första coup på en kråkindian
Teckningen till vänster visar när Sitting Bull räknar coup på en kråkindian och bilden till höger räknar han coup på en vit man. Teckningar är utförda av Four Horns.
I denna Four Hornskopia erövrar Sitting Bull sin fjärde coup, då han såras i en närstrid med en kråkindian. Händelsen ägde rum vid Porcupine Creek 1856. Sitting Bull är klädd i det Starka hjärtsällskapets typiska huvudbonad.
Vi vet inte vad som hände med Sitting Bulls originalteckningar. Så sent som 1881 hävdade han att de fortfarande fanns i Jumping Bulls ägo. Det mest troliga är ändå att de sedan länge har gått förlorade. Av någon okänd anledning hamnade Four Horns kopior i en annan indians ägo. Han tog dem till Fort Buford där de hamnade i arméläkaren James Kimballs förvar i augusti 1870. En kollega till Kimball, sergeant H. M. Morrow, kom över den andra serien av kopior. Morrow lämnade efter hand över teckningarna till sin son. Dessa teckningar förstördes dock under en jordbävning i San Francisco 1906. James Kimballs teckningar finns i tryggt förvar hos Smithsonian Institution´s National Antropological Archives i Washington D. C.
Dessa teckningar är utförda av Four Horns och visar några av Jumping Bulls krigsbragder.
Tecknaren Sitting Bull
Idag existerar det 50 självbiografiska teckningar som Sitting Bull har utfört. Två av dessa teckningar ägs av privatpersoner och de övriga finns nu i förvar hos tre olika museer. Pettingersamlingen som består av 13 teckningar finns på the Buffalo Bill Center of the West i den lilla staden Cody i Wyoming. Smithsamlingen utgörs av 22 teckningar och ligger i förvar hos the National Antropological Arcives, Smithsonian Institution i Washington D.C. Quimbysamlingen innehåller 13 teckningar och finns nu på the Niles History Center i staden Niles i Michigan.
Alla dessa teckningar gjorde Sitting Bull i Fort Randall 1882. De är utförda i blyerts (grafit), tusch, färgkritor och akvarell på papper. Vi vet inte med säkerhet hur Sitting Bulls första teckningar såg ut, men de liknade nog de kopior som Four Horns gjorde. Under Sitting Bulls vistelse i Fort Randall förändrades hans konstnärskap lite grann genom influenser från västerländsk konst. Four Horns kopior på Sitting Bulls första serie teckningar från 1870 är typiska ledgerteckningar med enkelt tecknade människor och hästar i profil. Hövdingen är identifierad med en namnbild i form av en sittande buffeltjur.
Fort Randall-teckningarna skiljer sig mot Four Horns kopior genom att hästarna är ritade mera realistiskt med runda former för att ge ett tredimensionellt intryck. Alla hästar är så väl målade att några av dem faktiskt går att känna igen genom Stanley Vestals och andras författares beskrivningar av Sitting Bulls favorithästar. Eftersom Sitting Bull var krigsfånge och inte kände till sitt öde avstod han medvetet från att skildra stridscener där vita är inblandade. Vid den här tiden hade Sitting Bull lärt sig att skriva sitt namn och många av teckningarna är signerade med hans namn.
Två av teckningarna som ingår i Smithsamlingen har Sitting Bull avbildat sig själv och en fiende med ansiktena rakt framifrån. Det är ett mycket ovanligt grepp inom Ledgerkonsten. Indianen till vänster föreställer en kråkindian som Sitting Bull dödade i en duell. För att vi skall veta att det verkligen är en kråkindian har Sitting Bull tecknat honom med en för kråkindianerna typisk hårfrisyr och halsband.
Sent i oktober 1881 fick Sitting Bull besök av tysken Rudolf Cronau. Han var amerikakorrespondent och tecknare för den tyska veckotidskriften Gartenlaube. Cronau hade påbörjad ett arbete med att teckna av kända siouxer. I Standing Rockreservatet stannade han i tre veckor för att porträttera Gall, Four Horns, Rain in the Face, Crow King och många andra siouxer. Sedan reste han ner till Fort Randall för att fortsätta sitt arbete där med att porträttera Sitting Bull och andra där. Rudolf Cronau anlände till Fort Randall den 23 oktober och två dagar senare tecknade han av Sitting Bull. Hövdingen var först lite motvillig till att bli avtecknad. Men efter ett tag slappnande han av och tyckte att det var mycket roande och började prata om allt möjligt. Sitting Bulls anletsdrag ändrades i takt med att han pratade, vilket gjorde det extra svårt för Cronau att teckna av honom. Sitting Bull hade klätt sig i en magnifik fjäderbuske och en benbröstplatta. Trots svårigheterna med att porträttera hövdingen blev Cronaus porträtt på honom klart godkänt. Rudolf Cronau och Sitting Bull blev goda vänner. Det var just Cronau som genom att han delade med sig lite av sina teckningskunskaper till Sitting Bull som influerade hövdingen till att ändra sin teckningsstil. Rudolf Cronau stannade bara drygt en vecka i Fort Randall. Han led av dålig hälsa och kände sig tvungen att återvända till Tyskland. År 1889 emigrerade han till USA där han dog 1939.
Rudolf Cronaus porträtt på Sitting Bull den 25 oktober 1881
Quimbysamlingen
Den här samlingen består alltså av tretton teckningar. Under sin tid i Fort Randall blev Sitting Bull bekant med hustrun till chefen för Fort Randall kapten Horace Quimby. Familjen kom ursprungligen från New Hampshire men när Horace blev förflyttad till Syd Dakota tog han med sig sin hustru Marta och deras två döttrar Belle som var arton månader gammal och femåriga Alice.
Marta, dottern Alice och systern Margaret Smith besökte ofta hunkpapalägret. Mycket snart blev de bekanta med Sitting Bull och hans familj som de ofta försåg med mat och presenter. Vid ett av besöken upptäckte Marta en av Sitting Bulls teckningar. När hon då frågade honom om han kunde göra en teckning åt henne svarade han utan att tveka ja till det. Marta utrustade då honom med en inbunden anteckningsbok, blyertspenna, tusch och färgkritor.
Ett av många fotografier på Sitting Bulls läger och invånare vid Fort Randall som distribuerades av fotofirman Bailey, Dix & Mead 1882. Fotografen är troligen Stanley J. Morrow som senare sålde minst 24 bilder till Bailey, Dix & Mead. Från vänster till höger; en av Sitting Bulls tvillingpojkar, Alice, den andra tvillingpojken, Four Robes med bebisflicka, Sitting Bull och Margaret Smith. Sittande till häst är kapten Horace Quimby.
Sitting Bull hann med att göra tolv teckningar och hade precis påbörjat den trettonde då familjen Quimby utan förvarning blev förflyttade till ett nytt fort. Samma dag som de skulle resa iväg lämnade Sitting Bull över sina teckningar till Marta. Den trettonde teckningen var inte färdig och föreställde bara en häst utan ryttare.
När Horace Quimby avled 1883 flyttade resten av familjen till staden Niles i Michigan. Tretton år senare 1986 dog Marta i en tragisk olycka. Hon halkade på en isig trottoar och slog i huvudet så kraftigt att hon avled. Alice fick nu ärvda Sitting Bulls teckningar. När så Alice dog 1942 skänktes teckningarna till the Niles History Center. Där finns de än idag utställda för vem som helst att titta på. Så vitt jag vet är dessa teckningar varken skannade eller utlagda på internet.
Smithsamlingen
Den här serien består av 22 teckningar som är utförda i blyerts och färgkritor på sidorna i en arméanteckningsbok. Teckningarna är signerade med Sitting Bulls egenhändiga namnteckning. Dessa teckningar skänkte Sitting Bull till löjtnant Wallace Tear som tack för att han hade gett familjen mat, filtar och kläder. Wallace Tear lämnade nästan omgående över teckningarna till general John C. Smith i augusti 1882, vars son slutligen donerade dem till the Bureau of American Ethnology år 1923.
Enligt Sitting Bull själv visar denna teckning hur Sitting Bull dödar en kråkindian. Över två hundra siouxer attackerade sju kråkindianer som ertappades med att jaga inne på siouxernas jaktområde. Trots att kråkorna var beväpnade med gevär och siouxerna endast med pil och båge dödades alla kråkor.
Sitting Bull attackerar och dödar en kråkindian som är klädd i en vacker krigsskjorta som bland annat är dekorerad med svansar från mårdar. Eftersom konstnären var medlem i de Starka hjärtanas krigarsällskap avbildar han sig iklädd deras unika huvudbonad.
Teckningsstilen i Smithsamlingen är en blandning av typisk Ledger Art och västerländsk konst. Sitting Bull har definitivt tagit intryck av Cronaus sätt att teckna. Människorna är emellertid gjorda i typisk traditionell tvådimensionella ledgerstil. Människokroppens konturer är tecknade i blyerts och de tomma ytorna är färglagda med färgkritor i starka toner. Däremot har Sitting Bull ritat och målat hästarna i en helt annan stil. Hästarna är målade mycket mera realistiskt än hans tidiga hästteckningar. Med rundare former och med ett försök till ett tredimensionellt resultat. Man kan tro att det är någon annan än Sitting Bull som har ritat och färglagt hästarna.
Pettingersamlingen
Den tredje serien av teckningar består också av tretton teckningar. Dessa verk gjorde Sitting Bull speciellt åt Daniel L Pratt. Denne Pratt drev en handelsbod i Fort Randall och kom därmed nästan dagligen i kontakt med Sitting Bull och hans familjemedlemmar. De blev tiden mycket goda vänner. Efter Pratts död ärvde hans brorsdotter M G Pettinger teckningarna. Dessa teckningar uppdagades först 1938 då ägarinnan skrev ett brev till Smithsonian Institution. Brevet lyder som följer:
Smithsonian Institution
Washington, D. C.
Gentlemen:
My uncle the late Dan`l Pratt of Seattle was Post Trader at Fort Randall, Dak. Ter. In 1882, 56 years ago and knew Sitting Bull and his band very well. Sitting Bull sketched for him 13 pictures of himselves on horseback showing him in action against Crows, Gros Ventres, etc. – each one is drawn on paper 10,5 by 8,5 inches and marked in print – D. L. Pratt, Post Trader, Rort Randall, 188–. The horses are very well drawn–in indian style–some in colors. These piqtures came to me in book form bound in oil cloth (vaxduk). I now have them with the affidavit (intyg) of Mr. Pratt in large walnut frame–they are quite impressive. Hoping this information will be interesting,
I am Yours truly,
Mrs. G. H. Pettinger
Oswego, Ore.
Sitting Bull har ritat figurerna i blyerts och tusch och färglagt dem med vattenfärger. Teckningarna är utförda på Pratts personliga brevpapper (11,75 x 25,60 cm) med hans namn i brevhuvudet längst upp till vänster. På varje enskild teckning finns det en handskriven kommentar i tusch som kortfattat beskriver vad den föreställer.
Teckning nummer 1
Den här händelsen ägde rum på vintern och därför har både fienden och Sitting Bull vinterkläder på sig. Sitting Bull ingick i en skara på ett hundra siouxkrigare som upptäckte och anföll en grupp jagande Gros Ventreindianer. Tre fiender dödades, en av dem togs av daga av självaste Sitting Bull. Den handskrivna texten lyder så här: ”Winter” Scene. 1. Killing a Gros Ventre Indian. 100 Sioux on War Path killed 3 Gros Ventre whom they found hunting.
Teckning nummer 6
Killing a Flat Head Indian in a battle
Teckning nummer 11
Kiling a Crow Indian scout who belonged to Gen. Miles command. Sitting Bull wears war bonnet which once belonged to Crazy Horse. Texten lyder: Same fight(teckning 10), Killing a Crow who dismounted and fought desperately and wounded Bull in two places.
Idag finns denna serie av teckningar förvarade på the Buffalo Bill Center of the West (tidigare Buffalo Bill Historical Center) i den lilla staden Cody i Wyoming. Museet grundades 1925 av samlaren Gertrude Vanderbilt Whitney. Museets samlingar består av oljemålningar, skulpturer och konsttryck med motiv från den amerikanska västern. Konstnärer som är representerade i museet är välkända konstnärer som George Catlin, Alfred Jacob Miller, Thomas Moran, Albert Bierstadt, Frederic Remington, Charles Marion Russell, William Leigh och Joseph Henry Sharp.