Joseph No Two Horns

He Nupa Wanica 1852—1942


Arbeten i trä och detaljerade sniderier är inte direkt något man förknippar med präriens indianer. De saknade helt enkelt resurser för det och deras nomadiska livsföring gav inget utrymme för storslagna träarbeten. Det är ju mest indianerna på nordvästkusten med sina vackra masker, magnifika totempålar, välbyggda kanoter och hus som är kända för sin skicklighet som träarbetare. Även stammar på den östra prärien producerade detaljerade sniderier på sina stridsklubbor. Flera av dessa klubbor av osageursprung har fint utmejslade ansikten, händer eller klor. Pipskaft i trä, flöjter, ridpiskor och många andra föremål som användes inom de olika krigarsällskapen visar prov på en stor skicklighet i träsnideri bland sioux-, cheyenne- och arapahostammarna. 

Joseph No Two Horns var en hunkpapasioux från Standing Rockreservatet i Nord Dakota som ovanligt nog är mera känd som konstnär än krigare. Enligt folkräkningen i reservatet 1934 föddes No Two Horns omkring 1852. Vi vet faktiskt inte så mycket om hans liv. Det lilla vi vet är att han debuterade som krigare vid fjorton års ålder då han deltog i en räd mot assineboiner. Han var medlem i krigarsällskapet rävarna (Kit Fox). Enligt honom själv medverkade han i över fyrtio olika strider under sitt långa krigarliv. Enligt andra var han speciellt skicklig på att smyga sig in i fiendens läger för att stjäla hästar.

No Two Horns som behärskade konsterna att kriga, måla och snida. Bilderna är från 1940-talet.

Siouxkrigarna skyddade sig i strid med hjälp av sköldar som var ganska små så att de kunde manövreras enkelt från hästryggen. En kategori av sköldar betraktades som heliga med övernaturliga krafter. De var målade med motiv som ägaren hade fått genom en dröm. Siouxerna var helt övertygade om att det inte var den fysiska skölden som gav dem skydd mot slag eller kulor utan snarare den övernaturliga kraft som den besatt. No Two Horns ägde och använde en sådan speciell sköld i strid som han då hade tillverkad själv. Instruktionerna hur den skulle tillverkas, dekoreras och målas fick han faktiskt genom två drömmar. 

Högst upp på skölden målade No Two Horns en rektangel som han färglade i en blå nyans som då symboliserade himlen. Bakgrunden målades i en ilsken röd nyans som liknade den glödande och nedstigande kvällssolen. Mitt på skölden placerade han huvudmotivet som var en åskfågel i mörkbrunt med utsträckta vingar. Från dem strålade vågiga linjer som föreställde blixtar som skyddade ägaren. När skölden användes i strid och riktades mot fienden orsakade blixtarna skräck och förvirring hos dem. När No Two Horns förberedde sig inför en strid målade han linjer i ansikte och på sin häst som då skulle förställa blixtar. Som alla andra medlemmar i Kit Fox-sällskapet bar han även en sågtandad ridpiska och ett rävskinn i strid.

Här ser vi ett exempel på en sköld som No Two Horns har tillverkat. Den är gjord av nackskinnet från en buffel. Skinnet lades först i blöt och hölls sedan över en eld eller så fick den ligga i starkt solsken. I båda fallen förde det med sig att den krympte och blev tjock och stark. Enligt No Two Horns kunde den då stå emot kraftiga slag samt pil- och pistolskott. Skölden är från omkring 1885. Det finns sju sköldar bevarade i dag som vi med säkerhet vet att No Two Horns har tillverkat. Alla ser ungefär lika dana ut med den heliga åskfågeln som dominerande motiv. Vi vet inte om någon av dem verkligen användes i strid. Det verkar som om de nog tillverkades för försäljning. Just den här skölden är 42 centimeter i diameter och är tillverkad av djurhud, färg, trä och fågelfjädrar. 

Under en period var No Two Horns anställd som spejare i överstelöjtnant George Armstrong Custers sjunde kavalleriregemente vid Fort Abraham Lincoln i Dakotaterritoriet. När han upptäckte att regementet var en del av en större militär enhet vars uppgift var att tvinga in de fritt kringströvande siouxerna i reservat hoppade han av och anslöt sig till Sitting Bulls krigare. Det finns inga skrivna källor om No Two Horns deltagande i striden vid Little Bighorn men hans släkt har muntligen i generationer vittnat om hans insats i striden. 

Längs Little Bighornfloden låg sommaren 1876 ett gigantiskt indianläger som beboddes av fria siouxer, cheyenner och arapahoer. Längs ner i söder hade olika band som tillhörde hunkpapastammen slagit upp sina tipier med Sitting Bull i spetsen. Där befann sig även No Two Horns och hans familj när lägret plötslig på förmiddagen den 25 juni anfölls av major Marcus Renos bataljon. Invånarna blev totalt överraskade men lägrets krigare lyckades slå tillbaka soldaterna som då tvingades fly över floden och upp på en höljd. No Two Horns var en av dem krigare som stred mot soldaterna den dagen. Redan tidigt i striden träffades hans häst av flera gevärskulor och föll mot marken och bröt nacken. I samma veva skottskadades No Two Horns av en kula i vänster ben och kunde då inte fortsätta att strida. 

No Two Horns skottskadades i striden vid Little Bighorn. Bilden ovan visar konstnären Rickard Hooks tolkning av händelsen. Han har varit noga med att skildra No Two Horns sköld så att han då blir lätt att identifiera. 

På våren året därpå flydde No Two Horns och hans familj tillsammans med Sitting Bulls band över gränsen till Kanada för att undvika att bli tvingade i reservat av den amerikanska armén. Vi vet inte när han återvände till USA och bosatte sig i Standing Rockreservatet. Väl etablerad i reservatet sadlade han dock snabbt om från ett krigarliv till att bli en produktiv och framgångsrik konstnär. No Two Horns avled i reservatet 1942.

Konstnären

Som konstnär var No Two Horns otroligt bred. Hans produktion omfattades främst av vapentillverkning, träsnideri, teckning och målning på papper (Ledger Drawings), skinn och tyg. Han tillverkade även catlinitpipor, pipskaft, flöjter och käppar med djurmotiv samt dockor och leksaksvapen för barn. No Two Horns mest produktiva år var mellan 1890 till 1920 och majoriteten av hans konstverk tillverkades av kommersiella skäl. När No Two Horns var sjutton år förfrös han sin högra hand som sedan dess blev obrukbar. På grund av sitt handikapp tvingades han att snida med sin vänstra hand samtidigt som han höll fast råämnet mellan benen. 

När en siouxkrigare förlorade sin favorithäst i en strid kunde det hända att han lät någon händig person i hans vänskapskrets att tillverka en hästfigur i trä som ett minne. I dag kallar man dessa skulpturer för minneshästar eller Horse Dance Sticks. Minneshästar bars under danser för att hedra och just minnas döda favorithästar. I dag känner man till tio minneshästar i trä som finns bevarade på museer och hos privata samlare som man kan härleda till No Two Horns. 

Den här minneshästen snidade No Two Horns omkring 1890 och den föreställer hans favorithäst som dog i striden vid Little Bighorn 1876. Sex (egentligen sju) skotthål i form av röda trekanter orsakade hästens död. Den är dekorerad med tagel, örnfjäder, metall, ylletyg och läder. 

Den här hästfiguren är snidad i furu och utrustad med läder, grå hästtagel och färg. Återigen skall den föreställa hästen som dog i striden vid Little Bighorn sommaren 1876. Just den här hästen tillverkades av kommersiella orsaker och hamnade på ett Museum i Minnesota. I mars 2019 dök hästen upp på en auktion och värderades då till mellan 30 000 och 50 000 dollars.

Detaljerad bild på skottskador som ett runt hål och en trekant med rinnande blod. 

Alla dessa träskulpturer föreställer en och samma stridshäst som No Two Horns red på i striden vid Little Bighorn och som sköts ihjäl där. Hästen träffades av sju gevärskulor och föll våldsamt mot marken och bröt nacken. Även No Two Horns träffades av en kula strax ovanför sitt vänstra knä. En av hans barnbarn har berättat att No Two Horns snidade hästfigurer i trä som han målade med färger från olika leror och frukter.

No Two Horns producerade även teckningar på papper, så kallade Ledger Drawings, med motiv som skildrar hans krigarliv. Totalt har man hittat 43 ledgerteckningar som är gjorda på enskilda pappersark. Konstnären har avbildat sig själv i 29 teckningar, 4 föreställer hans far Red Hail, 4 avbildar hunkpapaledaren Sitting Bull och de resterande 6 teckningarna skildrar andra siouxkrigare.

I de här teckningarna skildrar No Two Horns den tragiska händelsen då hans favorithäst skjuts till döds i striden vid Little Bighorn. Hästen träffades av hela sju gevärskulor. Hans heliga sköld finns med och notera de vågiga linjerna i hans ansikte som skulle skydda honom i strid. Även No Two Horns träffades av en kula strax ovanför knät som teckningen avslöjar.

I höger hand bär No Two Horns en ridpiska som då tyder på att han var medlem i Kit Fox Society. Hästens konstiga huvudläge tyder på att den har fallit så våldsamt och brutit nacken.

No Two Horns har just räddat en kamrat undan fiendens skottlossning. Återigen kan vi se hur hans sköld spelar en framstående roll. Han rider på sin gråa favorithäst. Kompisen bär på en lans som möjligen tyder på att han är medlem i the Strong-Heart Society. Hästen är målad med vågiga linjer som då representerar blixtar. Fiendens hårfrisyrer avslöjar att de är kråkindianer. 

Källor

David L Wooley och Joseph D Horse Capture. Joseph No Two Horns, He Nupa Wanica. American Indian Art Magazine, Volume 18, Number 3, Summer, 1993.

Richard Hook. Warriors at the Little Bighorn 1876. Osprey Publishing Ltd 2004.

Rodney G Thomas. Rubbing Out Long Hair Pehin Hanska Kasota, the American Indian Story of the Little Bighorn in Art and Word. Elk Plain Press 2009.

Welch Dakota Papers. Oral History of the Dakota tribes 1800-1945.